Artikelserie: Polisen, vittnesmål från insidan
Nu är kanske jag inte den mest idealiska personen utifrån merparten av polisers mentalitet att beskriva vår verklighet. För jag har ifrågasatt mycket under hela mitt liv. Det var också en av anledningarna till mitt yrkesval. Jag ville göra skillnad. Jag ville skilja på rätt och fel. Jag ville att de svaga och utsatta skulle få upprättelse och att de som begick brott skulle få sitt straff. Jag ville se mig i spegeln och känna mig stolt över att jag försvarar vår demokrati, vårt land och våra lagar som våra förfäder kämpat för långt innan jag fanns. Det låter kanske högtravande och orealistiskt, men det var min drivkraft.
Som polis får du tidigt lära dig att rätta in dig i ledet. Du ska ta order från ditt befäl, göra som du blir tillsagd och inte ifrågasätta. Det är en del i att lyckas. Vid stora händelser och i farliga situationer krävs det samstämmighet och synkronisering för att nå resultat. Detta matas vi med från dag ett. Vi slutar givetvis inte att tänka själva, men vi blir duktiga på att jobba i grupp och att göra det som förväntas av oss. Vi lär oss snabbt att om vi sticker ut hakan för mycket, kan det innebära fara för gruppen.
När vi arbetar mer självständigt har vi lagar, regler och förordningar som vi ska följa och vi kan inte välja om vi tycker det är bra eller dåligt, utan det är så det är. Vi rapporterar eventuella missförhållanden till vår närmaste chef som sedan tar det vidare till nästa chef och så vidare. Det är turordningen och ingen får passeras. Eftersom det går till på detta sätt vet vi sällan vad som sker med det vi rapporterar. Jag personligen tror att hela systemet med toppstyrd hierarki gagnar korruption och feltänkande. Det blir ingen transparens i systemet. Men eftersom vi lärt oss att inte ifrågasätta kan detta fortgå.
En viktig arbetsuppgift för polisen är att skydda våra grundlagar och en sådan är yttrandefriheten. Därför står poliser och försvarar olika typer av personer med olika typer av åsikter. För att det är vårt jobb och vår skyldighet. Man kan säga att det står i vår arbetsbeskrivning.
Vår arbetsbeskrivning styrs av polislagen med ett antal paragrafer som vi alltid ska beakta i vår yrkesutövning. Det finns en paragraf som heter proportionalitetsprincipen som bygger på att allt vi gör ska vara i proportion till det inträffade. Det gäller även vår våldsanvändning som regleras i polislagen paragraf 10. Den lagen är också intressant utifrån att det faktiskt står att vi ska använda våld om situationen kräver det. Det är alltså inte något vi kan välja. Men vi kan givetvis arbeta med målbilden att inte behöva använda våld, men om situationen kräver det så måste vi alltså det. Här uppstår mycket missförstånd ute i samhället. Givetvis ska vi undvika att använda övervåld och vi ska granskas i vår våldsanvändning, men vi har alltså rätten på vår sida.